denna tisdag började som alla typer av andra tisdagar i Grenada. Vi vaknade, åtnjöt en lätt frukost såväl som sedan bryggde en kruka med kaffe för att ta med oss till vårt kontor på övervåningen, där vi organiserade för att arbeta för dagen. Vi satte oss vid datorerna och började ansluta sig. Inte länge krypade solen in i de stora skärmade fönstren såväl som jag började bli het. Jag tog av min skjorta för att vara fantastisk såväl som när Dariece såg den …
Ett enormt utslag täckte hela kroppen. Vi förstod båda vad detta betydde direkt. Chikungunya har slutat vara något av en epidemi här i Grenada och resten av Karibien. Det är en myggburen sjukdom som liknar denguefeber såväl som malaria samt symtomen inkluderar ett kliande utslag, som följs av huvudvärk, hög feber, ledvärk, illamående, sömnlöshet, kräkningar samt diarré.
Viruset kommer in i blodomloppet när en mygg biter huden såväl som den fäster sig vid de vita blodkropparna och multipliceras sedan när det rör sig med kroppen. Den attackerar såväl som infekterar epiteliala såväl som endotelceller, huvudfibroblaster såväl som monocyt-härledda makrofager som utlöser den enorma smärtan och svullnad i lederna, knogar och bindväv.
Det här är inte något jag såg framåt för att bestå, men Dariece har inte en licens att köra i Grenada så vi båda förstod att om vi inte skulle få medicinen direkt, skulle vi vara strandade hemma utan medicinerna Vi behövde slåss mot detta fruktansvärda virus.
Så vi hoppade in i lastbilen och gick direkt till närmaste sjukhus. Vi var ute efter att se en läkare inom en halvtimme. Han tittade på utslaget och berättade för mig att jag hade Chikungunya såväl som att allt jag kan göra är att ta antihistamin för utslaget, såväl som paracetamol såväl som ibuprofen för den enorma ledsmärtan såväl som huvudvärk som var som var som var som var säker på att följa. Han log och sa till mig att jag inte var ensam. Det var bara middag så bra som jag redan var hans 25: e situation på dagen!
Vi gick hem, förberedda för angreppet som var på väg. Det var en konstig känsla sedan fram till den punkten det enda tecknet jag hade var utslaget. Ingen feber, ingen huvudvärk, ingen ledvärk … men det gick snart till modifiering.
Jag somnade och vaknade ett par timmar senare. Mina leder började värka såväl som jag körde en feber på nästan 40 ° C (104 ° F). Jag var tacksam för Dariece’s hälsa och välbefinnande sedan hon tog stor hand om mig … fram till jag märkte ett utslag runt hennes kropp. Chikungunya är inte smittsam men det är troligt att vi båda blev bitna av exakt samma infekterade mygg. Verkar som om vi skulle behöva ta itu med detta tillsammans!
Sjukdomen slog oss både svåra och i mitten av natten kämpade vi båda av fruktansvärda feber. Men den överlägset värsta delen av denna sjukdom är ledsmärtan. Jag säger att det inte var eftersom jag sitter här och komponerar det här inlägget, över en vecka efter att ha tagit emot viruset, såväl som mina lemmar såväl som lederna fortfarande är styva och ömma.
Den allra första natten var den värsta. Vi kämpade båda våra feber kontinuerligt och tog våra piller som urverk för att försöka begränsa svullnad, smärta och höga temperaturer. De gemensamma kramperna intensifierades såväl som det kändes som att den minsta svängen skulle få brosket att spricka. Om jag böjde min armbåge i bara en minut och sedan anpassade den, kändes det som om jag hade sovit på den i en timme, så styv var leden. Mina knogar var så ömma att det kändes som om jag hade knäppt nävarna i flera dagar, liksom mina knän kändes som om de hade blivit böjda bakåt.
Feberarna sjönk plötsligt efter 48 timmar såväl som allt som stannade var det brutala utslaget, huvudvärk och obehag i lederna. De värkande lemmarna hade inte blivit mycket bättre efter 5 dagar såväl som utslaget tycktes bli värst, den ständiga klåda gjorde det nästan omöjligt att vila på natten.
Ett annat tecken på sjukdomen är sömnlöshet såväl som dariece såväl som jag båda upplevde hela nätter utan någon typ av sömn. De flesta av våra kastar såväl som att vända var troligen ett direkt resultat av såväl de hemska som kontinuerliga symtom. Vi gjorde vad vi kan för att slåss mot smärtan. Vi krävde tillbaka de helt bittera regionala botemedel av papaya såväl som soursopblad samt citrongräs te, men ingenting tycktes enkelhet våra sjukdomar.
Idag, mer än åtta dagar efter att ha sett de fruktansvärda utslagen, känner vi fortfarande smärtan i lederna, tål klåda från våra hudlegioner och har inte mycket energi.
Hittills tänker vi på oss själva lyckany. Många människor har klagat över ledvärk så fattiga att de ropar i ångest när sina armbågar, knän och vrister sväller till dubbelt så mycket som deras typiska storlek. Vissa människor har haft feber på över 41 ° C, medan andra till och med har dött av viruset. Vår ledvärk, även om det fortfarande är vanligt, avtar definitivt nu, men andra patienter har klagat på värk och svullnad i månader eller till och med år! En av våra besökare skickade oss några användbara tips för att sparka viruset, liksom hon hade det mycket värre än oss … bara checkade ut hennes konto här!
Låt oss bara hoppas att det inte händer oss!
Även om detta var ett otäckt virus såväl som jag inte skulle önska det på min värsta fiende, är vi glada över att vi inte hade det så fattigt som så många andra lidande människor i Afrika, Asien såväl som Karibien. Kanske har våra tidigare sjukdomar hjälpt till att förbereda våra kroppar för det oväntade angreppet av en oönskad viral inkräktare. Oavsett situationen kan vi båda vara oerhört glada över att vara i lagen såväl som vi hoppas vara tillbaka såväl som från denna jävla säng snart!
Gilla det? Klara det! ?
Friskrivningsklausul: Goats on the Road är en Amazon -partner och likaså en ansluten till vissa andra återförsäljare. Detta innebär att vi gör provisioner om du klickar på länkar på vår blogg och köp från dessa återförsäljare.
